Klockan jag kommit över gick någon sekund när man skakade på den. Ett smutsigt verk som antagligen skulle gå fint efter tvätt, olja och omsorg. Trodde jag. Jag blev något förvånad när jag fick av locket på konservburken och insåg att det dröp av något jag misstänker var symaskinsolja. Jag är ogärna dömande men den som hobbyurmakat här har missat två viktiga faktum; verk smörjs med olja tänkt för ändamålet och ännu viktigare; mängderna man använder är mikroskåpiskt små (även om jag gärna kletar på lite extra i mina Timex eftersom de ändå känns mer som smutsiga motorer är finstämda maskiner).
Jag plockade ned verket enligt instruktionerna för kaliber 32 (som finns här). Som för kaliber 25 behövde man bara plocka bort en handfull delar. Jag tvättade, plockade ihop och oljade. Att få balansen på plats är fortfarande utmanande men jag börjar få lite kläm på det. Den här gången fick jag "bara" kassera en. Jag var lite oförsiktigt när jag skulle guida spiralen på plats och fästa den i bottenplattan och den blev kraftigt böjd. Antagligen något man kan räta ut men jag hade ett par balanser på lager och valde att spara lite tid. Jag har faktiskt sett de som lämnar balansen i verket när de tvättar sina Timexverk och jag funderar på att testa det nästa gång. Det enda egentliga problemet med att göra det verkar vara att det är ganska pilligt att olja balans-"koppen" som sitter i bottenplattan. Den går inte komma åt från "andra sidan" som man kan med t.ex. Incabloc- balanser.
Nu var verket ihop och det tickade igång. Tråkigt nog drog sig verket 10 minuter per timme. Jag fick liksom inget drag i det. Man kunde tydligt se att balanshjulet oscillerade oroväckande sakta. Vad göra nu .. Ja. Justera balansen med regulatorn? Nä. Så stora korrigeringar gör man inte med regulatorn. Jag trixade lite med spiralen men fick ändå inga bra resultat.
Tillskillnad från Swiss made känns inte Timex som någon exakt vetenskap. Jag plockade helt enkelt ihop ett annat gammalt kaliber 32 som jag haft liggandes sedan jag gjorde min kaliber 25. Samma resa igen alltså. Tvätt, montering och oljning. Tillslut fick jag dock ihop detta verk och det tickade på och höll tiden bra. Puh.
Eftersom "klicken" för att släppa på kraften i fjädern sitter på verket baksida och täcks av urtavlan kan man inte komma åt den. I Timex-pragmatiskt anda har jag här helt enkelt stoppat balansens svängningar med lite Rodico. Äntligen fick jag även användning för min "verkring". Perfekt om man monterat urtavlan och visarna och ändå vill jobba på verkets baksida.
Verket med automatrotorn monterad.
Trots att Timex är bra nybörjarobjekt tror jag ändå att jag gjort min sista Timex. Eller i alla fall näst sista. Jag har följande "lik" liggandes på kö (16:- på Tradera). Nej den är inte förgylld. Det är något lags fett som täcker hela boetten. Mysigt.
Därefter får det vara slut. Eller, för ett tag i alla fall. Anledningen är att Timex känns aningen själlöst. Ett "swiss made"- verk har en kvalité som skriker, jag skall leva i hundra år om du tar väl hand om mig. I motsats till Timexverket som mer har inställningen att hålla ett tag även om jag vaggas till sömns och matas med tryffel. Ett exempel på det är t.ex. hur urtavlan är fäst på bottenplattan. Här finns inga skruvar utan den nyps helt enkelt fast med små klamrar man böjer fast mot bottenplattan.
Vad händer när man böjer små delar i metall många gånger fram och tillbaka? Ja, de går av till slut (Timex serviceinstruktioner säger i och för sig att man bara skall "öppna" ett ben och lirka av tavlan för att minska slitaget på det. Nästa gång skall man välja ett annat ben.). Just detta problem sprang jag på vid denna restaurering. Alla fyra ben gick faktiskt av på urtavlan.
Årets bild. Ett "ben" från en Timex - urtavla.
Antar att metallen börjat bli gammal? Enligt tidigare tankegång; med Timex får man vara pragramatisk. Fram med superlimmet alltså. Helt utan ånger denna gång.
Skall även erkänna att jag klantade till det lite mer när urtavlan skulle på. Superlimmet lyckades sprida sig till urtavlans framsida och det blev en ganska ful fläck om man tittar noga. Jag lyckades även "ploga" med skruvmejseln när jag skulle "bända" urtavlan från bottenplattan. Uppe på allt kom jag åt ett par av de pluttar med lysmassa vid timmarkeringarna så de ramlade av.
Boetten och locket fick vila lite i Isopropanol. Egentligen bara ett svepskäl för att få plocka fram alkoholen.
Nu var tålamodet slut. I med verket i den avtorkade boetten. In med ny infettad packning och på med boettlocket. Därefter ett nytt glas, på med ett vackert natoband och klockan var redo att möta världen. Skakar man den hör man att det skramlar fint om rotorn som drar upp verket och den håller till och med tiden ganska bra (inom minuten på dygnet). Av någon anledning fungerar inte Kello för att justera med Timex- verk.
