Mina senaste misstag

Kommentera
Att bara berätta framgångssagor skulle inte spegla mina verkliga upplevelser som hobbyurmakare. Många gånger går det fel och det kan både vara kostsamt och tråkigt. Här är mina 3 senaste "blunders":
  • Rengörning av Certina-urtavla. Jag hör till dem som tycker att ålderstecken på en klocka kan vara lite charmigt. Jag tycker dock det finns en gräns då ålderstecknen sätter stopp för verkets eller klockans funktionalitet. I detta fall var urtavlan i fråga så pass smutsig att visarna med besvär kunde röra sig över indexen.

  • Jag har tidigare sett de som höjt varningens finger för att rengöra gamla ömtåliga urtavlor. Med detta i åtanke tyckte jag att jag var försiktig. Inte tillräckligt tydligen.
    Först försökte jag peta loss smuts med en tandpetare. Ingen framgång tyvärr. Smutsen satt fört hårt.
    Därefter försökte jag pensla de värsta delarna med lite alkohol för att lösa upp smutsen och därefter peta med tandpetare. Ingen framgång.
    Jag gick på lite hårdare nu. Fram med en liten borste och vatten/diskmedel. Dålig idé. Jag råkade komma åt "SWISS MADE", som fanns tryckt längst ned på tavlan  (syns ej på bilden);Swoosh och klockan var bara "ISS MADE". I samma veva rök också ett par av sekundgrupperingarna på subsekundstavlan.
    I detta läge kände jag redan att det var försent. När jag var klar hade jag blankpolerat hela tavlan. Det som återstår är de höjda indexen och Certina-loggan. I övrigt är urtavlan ren bara in på stålet. Urtavlan går alltså inte att rädda. Kanske skall man måla urtavlan i svart? Det är dock något jag förstått betraktas som en dödssynd av vissa. Vi får väl se. Verket är i perfekt skick och det vore tråkigt om klockan bara blir liggandes. Kanske kan man hitta en gammal Certina som har det omvända förhållandet. Bra tavla, uselt verk.
    Lärdom: Frågan är om man skall snygga till patinerade urtavlor alls? I de fall funktionen hindras kan det vara en idé, men se upp. Det är väldigt lätt att förstöra dem. Tillslut står man där med en själlös blankpolerad tavla som måste målas för att ens kunna användas.
  • Dammpustning av urtavla. Jag brukar som regel dammpusta det mesta när jag jobbar med verk och urtavlor. Det är otorligt irriterande när man monterat ihop en klocka och inser att det finns damm innanför glaset. I detta fall skulle jag blåsa urtavlan innan monteringen. Efter blåsning så saknades lysmassan i minutvisaren.

    Lärdom: Gammal torkad lysmassa kan tydligen vara omtålig.
  • Att bibehålla koncentrationen. Det här är egentligen så uppenbart att jag känner mig som ett fån när jag berättar. Jag hade monterat ned ett Timex - verk för första gången och kört fast vid hur man lossade spärrhjulet
    Jag satt ned vid min arbetsbänk, testade, försökte, tog paus, gick ut, återvände, satt ned, skruvade, snurrade vände och klurade. Helt enligt regelboken.

    Någonstans tappade jag mitt tålamod och därmed noggrannheten som hobbyn kräver. Jag återvände till arbetsbänken, skulle bara titta en sista gång på anordningen. Jag valde att inte sätta mig ned utan plockade upp hela verket i handen. 

    Hal som en tvål flög det ur min hand och landade olyckligt på golvet. På något sätt lossnade balanshjulet vid smällen och vred spiralen ett varv. Själva spiralen var fortfarade färst i bottenplattan. Här började det gå riktigt snett och jag borde verkligen tagit en paus och återvänt senare. Istället försökte jag vrida tillbaka spiralen. Deta hela blev värre och värre. Spiralen blev allt mer deformerad. Slutligen lossnade den från balanshjulsaxeln helt.

    Lärdom: Ha gott om tid. Sitt ned. Arbeta i lugn och ro. Stressa inte. Ja ni vet. Helt uppenbart men någonstans behövde jag ändå en erfarenhet som bekräftade regeln. Tur att det handlade om ett Timex - verk och inget annat.